Vårt minne lurar oss att tro att människor med ett attraktivt yttre är trevligare än fula. Därför är vi snällare mot vackra personer. Det visar forskning från Lunds universitet.
Vår uppfattning om vad som är vackert är densamma världen över, menar Jean-Christophe Rohner, forskare i psykologi och universitetslektor på Lunds Universitet.
– Symmetriska ansiktsdrag, stora ögon på kvinnor och ett markerat käkparti hos män är några av de attribut som anses attraktiva. Och att inte sticka ut för mycket från mängden.
Att vackra människor behandlas bättre, såväl i arbetsliv som i privatliv, är inget nytt. Till och med människor som känner oss behandlar oss bättre om vi är attraktiva, enligt Jean-Christophe Rohner, forskare i psykologi och universitetslektor vid Lunds Universitet.
Minnet påverkar våra känslor för andra
En förklaring till denna särbehandling är att attraktiva personer ofta väcker positiva känslor. Vi tolkar de känslorna felaktigt och tror att de uppkommer därför att personen har någon bra egenskap.
– Vi har en tendens att inbilla oss att attraktiva människor är exempelvis trevliga eller intelligenta, oavsett om de har visat de egenskaperna eller inte. Vi kallar det för attraktivitetsstereotyp, säger Jean-Christophe Rohner.
Han har gjort en studie som ger ytterligare en förklaring till fenomenet. 105 deltagare fick se bilder på ansikten, både sådana som uppfattas som attraktiva och oattraktiva, på en datorskärm. De fick se ett ansikte i taget i kombination med en antingen positiv eller negativ egenskap. Alla kombinationer kunde förekomma; attraktiv och positiv, attraktiv och negativ, oattraktiv och positiv samt oattraktiv och negativ.
Därefter fick deltagarna återigen se ansikten i kombination med en personlig egenskap. Denna gång fick de se samma bilder som i den första omgången, men också nya kombinationer. Deras uppgift var att ange om de hade sett en kombination tidigare och berätta hur säkra de var på sitt svar.
Resultatet visade att deltagarna i högre grad trodde sig minnas kombinationerna attraktiv och positiv, samt oattraktiv och negativ. Forskarna tror att förklaringen till det är hur vårt minne fungerar. Hjärnan har helt enkelt lättare att bearbeta dessa kombinationer därför att den tror sig minnas dem.
– Vi har fått med oss stereotyper från vår uppväxt. Vi har som bildmallar i huvudet som utgår ifrån den här matchningen av utseende och egenskaper. Vårt minne bearbetar lättare information som stämmer överens med dem, säger Jean-Christophe Rohner.
Som exempel nämner han hjälten i en film. Det finns inga hjältar som är oattraktiva. Men skurkarna är ofta desto fulare.
Det finns inga hjältar som är oattraktiva. Men skurkarna är ofta desto fulare.
– Vi har lärt oss att koppla ihop vackra människor med positiva egenskaper och tvärtom. Och det ger oss falska minnen när vi träffar människor som stämmer överens med våra stereotyper.
Fallgrop vid anställningsintervjuer
Den här stereotypa synen på människor påverkar oss, både på arbetet och i sociala sammanhang.
– Det stämmer ju inte alltid och överallt. Men om man generaliserar så får vackra människor ett bättre bemötande än oattraktiva.
Jean-Christophe Rohner tycker att det är viktigt att ha en vaksamhet på att minnet kan spela oss ett spratt.
– Man måste tänka på att man har de här stereotyperna i huvudet och att det kan göra att man behandlar människor olika på grund av hur de ser ut.
Hans råd till arbetsgivare, för att undvika den här fällan, är att ha så objektiva intervjumetoder som möjligt. Strukturerade intervjuer liksom att gå så mycket som möjligt på formella egenskaper och erfarenheter är bra.
– När man som rekryterare går på sin intuition är det risk att man går i fällan för de här stereotypmallarna. Förutom att det är diskriminerande är det också risk att man missar kompetent personal.