– Det är bra med en blandning av kvinnor och män och olika åldrar. Alla bidrar med olika egenskaper och erfarenheter.
Det säger Carina Henriksson, verksamhetschef på äldreboendet Dalahöjden i Stockholm. Där är var tredje anställd man.
Fortfarande ligger andelen i män i äldre omsorgen i hela landet på bara cirka 10 procent. 1997 låg den på 6.7 procent.
– Det är bra med en blandning av kvinnor och män och olika åldrar. Alla bidrar med olika egenskaper och erfarenheter, säger Carina Henriksson, verksamhetschef, som arbetar aktivt med att rekrytera fler män. 15 av de 45 fast anställda, som tar hand om 42 boende på sex avdelningar, är nu män (bland de timanställda är andelen inte lika hög).
Carina Henriksson påpekar att vissa brukare också har önskemål om att få den personliga omvårdnaden av en man eller av en kvinna, vilket de lättare kan tillgodose när det är mer blandat.
Fördomar, förväntningar och villkor för män i äldreomsorgen
Hur är det att komma in som man i den kvinnodominerade äldreomsorgen? Forskaren Palle Storm, Stockholms universitet, har studerat föreställningar, förväntningar och villkor för män i äldreomsorgen.– Männen blir väldigt välkomna i arbetsgruppen och det ger dem en trygghet, säger han. Men han menar samtidigt att det fortfarande lever gamla föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt kvar ute på arbetsplatserna. Männen styrs in i detta, men de tycker oftast inte att det är något stort problem.
I Palle Storms studie, ”Kvinnor och män i avlönat omsorgsarbete – hur kön, etnicitet och sexualitet kommer till uttryck i tal och handling på ett sjukhem”, framkommer att män i omsorgen trivs mycket bra, jämfört med kvinnor på mansdominerade arbetsplatser.
Men synen på manliga omsorgsarbetare präglas alltså fortfarande av fördomar om könens olikhet och förväntningar. Många talar om att män behövs för tunga lyft, för att höja yrkets status och för att få en bättre arbetsmiljö.
Ett nytt arbetsmiljöproblem som kan uppstår är att män, trots att de välkomnas, ändå känner sig utanför, eftersom de är i minoritet. De kan bli osynliga som grupp. Det förekommer att kvinnorna inte pratar med männen om känslor och familjeliv. Männen känner sig också oftast mer obekväma än kvinnorna att prata om sådant. Det här följer ju gamla könsrollsmönster – och försvårar för män och kvinnor i en arbetsgrupp att lära känna varandra ordentligt.
Män är roliga att samarbeta med
Män jobbar gärna snabbare och mer fysiskt
Estifanos Berhe är 49 år gammal, utbildad undersköterska, och har jobbat äldreomsorgen i tio år. Han har alltid vetat att han ville jobba med människor och gillar det medicinska och den positiva känslan i att hjälpa andra. Efter att ha prövat sig fram inom restaurang- och städbranschen satsade han på en undersköterskeutbildning.
Äldreboendet ligger i ett lugnt område i Vasastan med närhet till Vasaparken och Sinnenas Trädgård direkt utanför dörren, där de fikar på sommaren. Här trivs han och tycker att jobbet är som mest givande när de boende känner sig nöjda och glada:
– Det är viktigt att bemöta dem med ett leende. Då känner de sig trygga. De är ju helt beroende av hjälpen, och om de inte gillar det jag gör så har jag inte gjort mitt jobb, säger han.
I jobbet ingår också ett socialt samspel med de boende, som att titta på tv, fika, umgås, småprata och skämta. Inne i allrummet sitter några av de boende djupt försjunkna i tv:n s värld. En av dem tittar upp och vinkar glatt. Estifanos Berhe går in och småpratar lite med en kvinna, ler och klappar henne på axeln. Han säger att inte tycker inte att det är några större skillnader i mäns och kvinnors sätt att arbeta – förutom den fysiska styrkan. Männen gärna vill jobba snabbare och tar oftare i för hand vid lyft och förflyttningar, jämfört med kvinnorna som i högre grad använder hjälpmedel.
– Jobbet är ofta fysiskt slitsamt, så det gäller att hålla sig i form, skrattar han, och påpekar att även männen har stor användning av hjälpmedlet Stålyften, bland annat för att lyfta de boende från rullstol till toalett.
Han tycker att kvinnor oftast är mer djupa och har en bättre förmåga än männen att lugna och övertyga de boende på ett mer känslomässigt sätt.
Estifanos har aldrig upplevt sig utanför på grund av sitt kön. Han känner väl igen fördomar och förväntningar om den starka, tekniska och rationella mannen. Men han upplever inte detta som ett problem.
– Det stämmer bra. Men jag har också väldigt nära kontakt med de boende och arbetar mycket med bemötande. Varje dag på jobbet lär jag mig nya saker, både fysiskt och psykiskt.
Utförande och kompetens viktigare än fysisk styrka
Inne i köket lägger undersköterskorna Titti Negasi och Sara Mrad precis sista handen på att få diskbänken skinande ren. Titti Negasi har jobbat här i åtta år och tycker att yrket vanligtvis ses som typiskt kvinnligt, eftersom kvinnor ofta anses vara mer omvårdande än män. Hon håller inte med om det behövs fler män i vården därför att de är fysiskt starkare.
– Det handlar inte om styrkan, utan mer om teknik vid lyft, om vad man har för attityder till de boende och hur man är som person när man jobbar.
Sara Mrad har jobbat här i drygt ett år och upplever att många män runt omkring henne tycker att vård och omsorg är kvinnogöra. Man måste förändra den inställningen, om fler män ska vilja jobba inom vård och omsorg, menar hon.
Hon tycker att männen här är roliga att samarbeta med, och ser gärna fler män inom vården. Om någon man känner sig utanför tror hon det mer beror på personligheten än på könet. Titti Negasi tror att mäns ovilja att jobba med omsorg oftast handlar om att de måste ta hand om andras personliga hygien. Många kvinnor har lättare för att anpassa sig till sådant arbete.
Estifanos Berhe tycker att det behövs fler män i äldreomsorgen, det får gärna bli hälften kvinnor och hälften män. Det är bra både för att få en bra balans i arbetsgruppen och för de boendes olika behov av personlig hjälp. För att kunna förändra attityder, så att män inte ser ner på yrket bara för att det är kvinnodominerat, tror han att män överlag behöver få mycket mera kunskap om vård och omsorg. Det gäller att få dem att tänka till, att få dem att se att de faktiskt kan hjälpa en annan människa.
– Det är inte fel att vilja jobba med kvinnor. Jag tycker det är toppen, ler han. Och de gamla har gjort så mycket för oss och nu behöver de vår hjälp. Vem ska hjälpa oss när vi blir gamla? Alla borde prova det här jobbet.